Hoppa till huvudinnehåll

”Snäckan är en hyllning till moderskapet”

Åsa Jungnelius
På nya stationen Hagastaden kommer resenären kliva in i en snäcka. Konstnären Åsa Jungnelius berättar hur hon försöker skapa en varm och trygg plats som hyllar moderskapet.

Publicerad 2019-12-19

På övervåningen av sitt hus i Månsamåla i Emmaboda har Åsa Jungnelius en ateljé där hon uteslutande arbetar med den konstnärliga gestaltningen av den nya stationen Hagastaden, på Gula linjen mellan Odenplan och Arenastaden. Rummet är fullt av pappersbitar i olika former, glasföremål, färg- och materialprover. Olika nyanser av rosa är återkommande.

– Så fort man kommer in i stationsområdet så ska man omslutas av en starkt rosa färg. Det ska kännas som att man går in i en snäcka, och är tänkt att vara en varm och trygg plats.


Vill synliggöra hålrummet
När hon fick uppdraget att utforma konsten på en av de nya tunnelbanestationerna landade hon snart i det som hon kallar ”Snäckan”.

– Hela min konstnärliga praktik är baserad på att på något sätt synliggöra hålrummets kraft och kapacitet. Det återkommer på olika sätt i mina verk. Det kan vara som en snippa, en brunn eller en snäcka.

– Därför kändes självklart att även göra det med en plats som tunnelbanan, det är ju ett monumentalt hålrum.

Dialog mellan kroppar och material
Sin konstnärliga bas delar hon mellan Månsamåla och Stockholm, där hon även undervisar på Konstfack.

– Ett av mina huvudmaterial är glas. Därför har jag hamnat här i det som brukar kallas för glasriket. Jag är intresserad av hur dialogen fungerar mellan våra kroppar och materialen runt om oss.

Med hjälp av material- och färgval har hon haft ambitionen att skapa en helhet och en dramaturgi genom hela stationen med enstaka nedslag med skulpturer.

Hagastaden, plattform, visionsbild

Pärla och piedistal
På ett bord står flera pappmodeller som visar hur plattformsrummet är tänkt att se ut. I taket på modellerna sitter bågformationer i skiftande rosa nyanser längs hela rummet. Två fristående skulpturer finns även här – en brunn och en pärla som ligger på en piedestal.

– Pärlan är mittpunkten av snäckans universum och brunnen representerar för mig att det alltid finns en väg ut, en uppmuntran om att det går att byta perspektiv. Jag ser även brunnen som en grundförutsättning för allt liv – nämligen vatten.

– När jag fick uppdraget var jag även inne i frågor kring moderskap och jag ser verket som en hyllning till moderskapet.

Hon berättar att snäckan även har en koppling till en konsthistorisk referens i Stockholmsmiljö. Det är en parafras på Niki de Saint Phalles verk Hon som visades på Moderna museet 1966.

Hagastaden, mellanplan, visionsbild

”Som att befinna sig inuti en kristall”
Mitt i ateljén står en modell av rummet för rulltrapporna på väg ner till plattformen, vilket Åsa Jungnelius valt att kalla Kristallgrottan. Ett rum fyllt med speglar och bågformationer, liknande dem som återkommer i plattformsrummet.

– Det är blankt rostfritt stål som skapar samma effekt som i ett kalejdoskop. Det ska kännas som att man befinner sig inuti en kristall och rumsligheten nästan upplöses.

Trots att det rör sig om ett så stort projekt som en ny tunnelbanestation på en helt ny sträcka så har arbetsprocessen växt fram på ett naturligt sätt i samarbete med arkitektkontoret och Region Stockholm.

– Det är såklart en enorm utmaning att ingå i ett så stort komplext system. Konsten är inte ens en promille av vad det här projektet handlar om. Men samtidigt är det en fantastisk resa att vara med på.

– Jag tycker om att göra mina uppdrag för miljöer där många olika typer av människor rör sig och då kan jag inte tänka mig en bättre plats än tunnelbanan.

 

2020-01-08