Provborrningar på vattnet för tunnelbanan till Älvsjö

– Vi har redan börjat med provborrningar på land men nu har vi kommit igång med vattenpunkterna också, säger Andreas Lundgren, fältgeotekniker på WSP.

Han står på arbetsplattformen Bolle mitt i Liljeholmsviken där han leder arbetet med att undersöka berget på ett antal bestämda punkter. Punkterna kommer att bilda en bergprofil som visar var bergytan och de olika geologiska lagren ligger. Arbetet kommer under hösten att fortsätta i Riddarfjärden.

– Vi tar reda på var bergytan är. Sedan är det upp till geotekniker och bergtekniker att bedöma hur många meter berg som behövs ovanför tunnlarna. Sådant avgörs bland annat av hur mycket sprickor det är i berget.

Borrningarna i Liljeholmsviken och Riddarfjärden görs från pråm.

40 meters djup
Trots att vattendjupet inte är mer än omkring åtta meter i Liljeholmsviken så har man borrat över 40 meter djupt på vissa ställen för att komma ner till själva berget. Ovanför berget ligger så kallade krosszoner som uppstått av att berg skavt mot varandra under väldigt lång tid. Det gör det svårare att komma ner till berggrunden.

– Ända ner till berget är det som en dalgång av andra lager. Först ligger ett täcke med lera på upp till 30 meter. Under det finns ett lager med sand eller silt och sedan kommer ett hårdare friktionslager som vi tar oss igenom tills vi kommer ner till berget.

På arbetsplattformen står en borrigg  – av samma slag som används vid geologiska undersökningar på land. Men utmaningarna är lite större på vatten när det gäller att kunna mäta så exakt som möjligt. Bland annat gäller det att plattformen står stadigt. Två breda stolpar sticker upp i var sin ände av flotten. De sänks ner av sin egen tyngd omkring sex meter ner i dyn för att flotten ska stå så stilla som möjligt.

Andreas Lundgren visar ”sänkhammaren” som används för första gången vid geologiska undersökningar på vatten.

Ny mätmetod
I samband med provborrningarna i Mälaren har man valt att använda en ny mätmetod som ska ge ett ännu säkrare resultat. Borrtekniken som används är från början utvecklad i Kiruna och används i gruvindustrin. Det är första gången man använder en så kallad sänkhammare vid borrning på vatten med samma datainsamling som för konventionell geologisk borrning.

– Vi använder vanligtvis en topphammare som sitter högst upp på borriggen. Men nackdelen med det är att man tappar energi i hammarslaget ju längre ner man borrar. Därför använder vi istället en sänkhammare som sitter längst ner i borrsträngen.

Hammaren trycks ner i djupet med ungefär 150 bar från en vattenpump och när hammaren träffar på berg eller frktionsmaterial så börjar den slå per automatik. Hur djupt man än kommer ner så stannar energin kvar genom trycket från vattenpumpen.

– Tack vare den här tekniken kan vi göra en bättre bedömning av berget när vi borrar så här djupt. Vi får en bättre och mer precis översikt i diagrammen, vilket ger en ännu större säkerhet för bygget.

Se filmen om provborrningarna: