Hoppa till huvudinnehåll

Nya tunnelbanan – nu även som fiktion

Tunnelbaneutbyggnaden har redan blivit litterär. Det är i den alldeles nyutkomna romanen Aftonland av författaren Therese Bohman.

I boken planeras stationsentrén få en klassicistisk utformning, påminnande om ett grekiskt tempel. Det leder till en kulturstrid, där de som gillar byggnaden anklagas för att fiska i grumliga vatten.

- Jag är själv svag för klassicism och kolonner. Här tycker jag precis som min huvudperson, berättar författaren Therese Bohman. Jag är alltid på den konservativa sidan i sådana här debatter. Och det här kändes som en typisk grej som man skulle kunna bråka om i kulturvärlden. 

Besatt av klassicism

Huvudpersonen i Aftonland, Karolina Andersson, är professor i konsthistoria och besatt av klassicism. Hon ser det som gott och vackert, och ångrar lite att hon inte skriver något inlägg på Svenska Dagbladets kultursidor om just stationsutformningen. 

”Härligt med ny station”

Det får ju erkännas att detta är en liten detalj i en bok som handlar om Karolina tiden efter en separation. En kvinna runt 40 som älskar sitt jobb, men som inte har några riktigt djupa relationer med andra människor. Hon bor i en lägenhet längst bort på Söder, där Folkungagatan sluttar ner mot vattnet. En Södermalms blindtarm, som adressen beskrivs i boken, och bara ett par minuters promenad från platsen där station Sofia kommer att hamna i framtiden.

- Jag bodde där för några år sedan, i precis den lägenhet som jag beskriver i romanen, säger Therese Bohman. Det är lite förfallet på ett charmigt sätt, lite skitigt och nedgånget. Men det är lite off och jag tycker verkligen att det är härligt att det kommer en tunnelbanestation där. Jag tyckte alltid att det saknades, man var liksom utanför tunnelbanenätet. 

Hög igenkänning för stockholmare

Hela romanen börjar med en svettig tunnelbaneresa, som alla som åkt i en trång vagn på sensommaren känner väl igen. Och den som bor i Stockholm kommer att känna igen mycket i de realistiska beskrivningarna. Tantos höghus, barerna runt Nytorget, Centralen och Klarabergsviaduktens sista minuten-brevlådor, känslan av att åka tunnelbana mitt på dagen i en halvtom vagn. Men en stationsuppgång utformad som ett litet grekiskt tempel är helt och hållet fiktion:

- Det tycker jag är lite synd. Jag gillar verkligen kolonner, så det hade ju varit kul, säger Therese Bohman. 

Favorittunnelbanestation?
Jag tycker det är väldigt snyggt med de här originalstationerna, som Hötorget och Rådmansgatan, med kaklet. Jag går av vid Hötorget nästan varje dag och det är ändå omöjligt att hitta rätt utgång. Men det är så snyggt! Och så gillar jag konsten på Universitetet, med mänskliga rättigheter på ena sidan och Linné och hans lärjungar på andra. Och Kungsträdgården är cool!

Bra bok att läsa på tunnelbanan?
Jag läser inte så mycket böcker på tunnelbanan, då blir det mest twitter och tidningar i telefonen, och att läsa ikapp kultursidorna om jag inte hunnit med det på morgonen. 

Bra musik att lyssna på på tunnelbanan så här i oktober?
Anna von Hausswolffs skiva Ceremony har jag lyssnat mycket på. Den är stämningsfull och höstig.  

2016-10-06